Radio Och Tv

Omringade av världens nyheter

Det finns en invand bild där sommar och nyhetstorka hör ihop, ungefär som midsommar med sill och påsk med ägg. Det norska terrordådet blev ett brutalt uppvaknande mitt i den mest avstängda och drömska semesterperioden, och sedan har de svarta rubrikerna avlöst varandra.

USA tappar högsta värderingen hos ett av de tre största kreditvärderingsinstituten, och som ett brev på posten kommer kraftiga börsfall, med sedvanligt medföljande formuleringar om kris, kaos och ödesdagar. I Storbritannien bryter det ut gatukravaller och bränder, åtföljda av den självklara rubriken ”London brinner”, och vi påminns om hur snabbt pyrande missnöje och frustration kan flamma upp.

Världen omringar oss i nyhetssändningarna, och reportage om hur man skall klara av omställningen från semester till arbete, och vilka drycker som passar bäst till kräftorna, känns mycket långt borta.

Mitt i nyhetsflödet kommer också funderingarna över vad som egentligen klassas som viktigt, eller vad vi genomsnittliga nyhetskonsumenter bedömer vara viktigt. Förhoppningsvis är inte kvällstidningarnas löpsedlar något korrekt mått på det senare, det skulle i så fall innebära att vi på fullt allvar tycker att Måns och Maries relationsstatus är viktigare än döende barn.

För ordet nyhetstorka har egentligen haft en helt annan innebörd i sommar, när torkan och matbristen på Afrikas horn har gett orden kris, kaos och ödesdagar sin rätta innebörd. Olika medier har rapporterat, och vi har ryst inför bilderna på skelettliknande små och stora människor. Men frågan som det inte går att göra sig fri ifrån är: när, och på vilka grunder, går den enorma förlusten av människoliv över från att vara en nyhet som kräver uppmärksamhet till att vara ett slags normaltillstånd?

Och bortom de stora rubrikerna tuffar sändningarna i radio och tv på i sedvanlig sensommarblandning av repriser, sommarspecialer och lite nytt. I onsdags sände P1 den tredje halvtimmen av Havet, med Monika Fagerholm som programledare. Den bestod av en blandning av poetiska betraktelser och mer traditionellt upplagda reportage; en blandning som resulterade i ett delvis spretigt helhetsintryck.

Det som stannade kvar och öppnade för nya tankar och associationer var främst Monika Fagerholms berättande, utifrån författaren Charles Sprawson, om poolen och det konstgjorda badet som människans dröm om att fånga och rama in havet, att göra det tämjt och kontrollerbart.

Ännu mer radio och TV men även bilar och bad « En blogg i det blå

I onsdags hälsade jag på min son Jan och hans familj på deras sommarställe några kilometer söder om Malmköping. Jan fyllde 43. I år fick han inget föremål i present. Han hade förra året fått en TV-antenn som han dock ännu ej anslutit; det är så otrevligt att krypa uppe under taket. Den gamla inomhusantennen duger dessutom gott. Det är ca 47 kilometer till sändaren i Krokek. Jag tycker som ”radioingenjör” om jag får kalla mig så, att detta är ganska så fantastiskt och ett stort framsteg från analog TV som krävde en stark signal för att man skulle slippa brus och så plågades man därtill av terrängreflexer. Visst finns det en del problem med digitala sändningar, exempelvis tidsfördröjningar som kan vara besvärliga (för de som sänder/producerar program). Zappning är långsam. Än så länge råder väl också ”box-principen”, d v s mottagaren är inte komplett i sig utan en extra enhet behövs. Har man flera mottagare i huset blir det bökigt. Och därtill eländet med alla fjärrkontroller som man hittar under tidningen på soffbordet, under soffkuddar m fl udda platser.

Här bakom mig kan man faktiskt se grannens antenn, lika som Jans. Man kan tro att jag fått antenner och strålning på hjärnan:

Jag upptäckte under bilresan att vänster halvljuslampa gått sönder. Jan varnade mig för att bytet kunde bli svårt. Det må verka enkelt i bruksanvisningen i den mån man begriper den men det är trångt och eländigt. Mycket riktigt var det så. Och bara att slå på Internet efter lamptyper gjorde en rådvill men jag tror på påståenden att en H7-lampa inte håller lika länge som den gamla stora H4 (med hel- och halvljus). Nu finns det plats bara för små lampor för att formgivarna skall kunna göra häftiga strålkastare men däremot finns plats för separata helljus- och halvljuslampor.  Jag lyckades efter en del besvär få tag i en H7-lampa samt en positionsljuslampa. Denna la av när jag började försöka få ur halvljuslampan eller också var den trasig sedan länge. Vidare har en trådbygel som håller ett plastlock på plats lämnat sina fästhål och dessa verkar svåra att återfinna. Jag har nu inköpt en inpektionsspegel för att bättre kunna se var grejorna sitter men frågan är om jag inte också behöver lyfta bort batteriet. Jag skall dessutom beställa tid för något slag av regelbunden service, något jag aldrig kostat på mig under de snart 50 år jag haft bil, bortsett från den tid då bilar skulle rundsmörjas var 250:e mil eller så. Kanske verkstan då får fixa lampan.

The Nordic languages, an international handbook of the history of the North Germanic languages

Annonstid i radio och TV.

Television on your doorstep, decentralization experiences in the European Union

Audience responses to media diversification, coping with plenty

Politicotainment, television's take on the real